För att hitta metoder mot rasism krävs mätverktyg. Men att mäta rasism utan att reproducera rasism är en utmanande uppgift. Det framgick vid lanseringen av boken ”Att mäta rasism” under MR-dagarna i Örebro.
Mattias Gardell och Edda Manga är redaktörer till antologin ”Att mäta rasism”. I boken utgår forskarna inte från etnicitet eller rasbegrepp, de granskar istället ojämlikhetsmönster.
”Det är konstigt att ett land som har så mycket statistik inte kan mäta rasism. Det finns inte data och inga jämförelser över tid”
– Edda Manga, Mångkulturellt centrum i Botkyrka
”Jag förstår att det beror på den svenska historien med statlig rasistisk politik och de idéer rashygien, som har levt kvar länge”.
Lagar om tvångssterilisering fanns i Sverige ända fram till 1976. Det drabbade främst de med kognitiva funktionsnedsättningar, men även minoriteter som romer. För att förändra rasism krävs ett kunskapsbaserat arbete och ändamålsenliga uppföljningsverktyg. Vi behöver förstå vad rasism är, hur dess mekanismer fungerar och hur den inverkar på den ojämlika fördelningen av status, resurser, möjligheter och sårbarhet på befolkningsnivå.
I boken presenterar forskarna det de kallar ”Balingsholmsmetoden”. De har studerat den strukturella rasismens effekter, inte vad olika grupper tycker om varandra.
”Vi utgår från ojämlikhetsmönster, om svårighet att få ett jobb, högre lön, ett chefsjobb, en bostad… och så vidare”, säger René León Rosales, Mångkulturellt centrum.
De använder sig av både kvalitativa och kvantitativa data för att ta fram fakta om ojämlikhetsmönster. Metoden ska vara vetenskapligt och etiskt hållbart och inte utgå från i förväg antagna raskategorier. Syftet är att få en faktisk möjlighet att ta fram data som möjliggör ett antirasistiskt jämlikhetsarbete och ett sätt att därefter bedöma om de vidtagna åtgärderna fungerar på avsett vis.
”Rasism handlar inte om enskildas bristande tolerans. Problemet är inte vad enskilda personer säger, tänker, tycker och gör. Rasism är inte något som rasister gör. Problemet är den strukturella rasismens negativa konsekvenser och vad politiker gör – eller inte gör”, menar professor Mattias Gardell från Centrum för mångvetenskaplig forskning om rasism, Uppsala universitet.
”Frågan – hur mycket mångfald tål Sverige – uttalas av den som tycker sig vara moraliskt överlägsen. Det handlar om idéer om folket som hör hemma på en viss plats och de andra som inte hör dit, säger Mattias Gardell.
Rasism har långgående konsekvenser för människors livsvillkor. Det är en kraft som påverkar. Samtidigt är rasism inte en naturordning, utan ett problem som kan påverkas genom politiska beslut.
Samtidigt lyfter de fram M-KD-L-regeringens överenskommelse med SD, Tidöavtalet, som ett exempel på hur politiken bidrar till att sortera människor i de som hör hit och de som inte ska vara här.
”Vi vet att kunskap inte råder bot på allt. Forskningen kan presentera fakta, men det är upp till politiken att hantera effekterna av rasism och ta fram åtgärder mot rasism, säger Edda Manga.
Text: Kerstin Andersson